För grundare och verkställande direktörer i snabbväxande företag blir finansiering förr eller senare en central fråga. Att skala upp en verksamhet, gå in på nya marknader eller utveckla banbrytande teknik kräver ofta betydligt mer likvida medel än vad det löpande kassaflödet kan generera. I dessa lägen är riskkapital en vanlig och effektiv väg framåt.
Men riskkapital handlar om mycket mer än att bara få in pengar på bankkontot. Det brukar ofta beskrivas som smart kapital eftersom det i regel kommer med ett paket av branscherfarenhet, strategiska nätverk och operativt stöd. För att kunna navigera i finansieringslandskapet är det viktigt att förstå hur marknaden är uppbyggd och vad de olika aktörerna letar efter.
Skillnaden mellan olika typer av riskkapital
Riskkapital är ett brett samlingsnamn för investeringar i företag som inte är börsnoterade. Beroende på var i tillväxtresan ditt företag befinner sig är olika typer av investerare aktuella.
Affärsänglar är ofta privatpersoner som investerar egna pengar i mycket tidiga skeden, så kallade såddfaser. De bidrar med startkapital och personligt engagemang, men investeringsbeloppen är i regel begränsade.
Venture Capital, förkortat VC, är professionella fonder som går in i nästa fas när bolaget har en färdig produkt eller tjänst och har börjat få sina första betalande kunder. VC fonder fokuserar på bolag med extremt hög tillväxtpotential, ofta inom tech eller skalbara tjänstesektorer, och investerar betydligt större summor än affärsänglar.
För mogna företag som redan har en stabil lönsamhet och vill göra stora strukturella förändringar eller internationella utrullningar är Private Equity nästa naturliga steg. Private Equity aktörer investerar i etablerade verksamheter med målet att optimera driften, driva på konsolideringar eller finansiera stora förvärv under en begränsad tidsperiod.
Investeringsprocessen steg för steg
Vägen från en första kontakt till att pengarna finns på kontot är en strukturerad process som kräver både tid och noggrann förberedelse.
Det hela börjar med en pitch där grundarna presenterar sin affärsidé, marknadspotential, teamet och de finansiella målen. Om investeraren ser potential i bolaget går man vidare till att förhandla om ett så kallat Term Sheet. Detta är ett indikativt bud och ett ramavtal som sätter de grundläggande villkoren för affären, såsom värdering av bolaget och storleken på investeringen.
När båda parter är överens om villkoren i ett Term Sheet inleds Due Diligence, vilket är en djupgående företagsbesiktning. Investeraren granskar då företagets ekonomi, skatter, teknik och juridiska avtal i detalj för att säkerställa att det inte finns några dolda risker. Processen avslutas sedan med att parterna förhandlar fram och signerar det slutgiltiga investeringsavtalet samt ett aktieägaravtal.
Vad investeraren förväntar sig
Att ta in institutionellt kapital innebär att man får en partner som har tydliga förväntningar på sitt engagemang och bolagets utveckling.
En riskkapitalist är sällan en passiv passagerare. De praktiserar ett aktivt ägande och kräver i princip alltid en eller flera styrelseplatser för att kunna vara med och fatta strategiska beslut. De ställer också höga tillväxtkrav och förväntar sig att ledningsgruppen levererar enligt de uppsatta målen och prognoserna.
Slutligen är det viktigt att komma ihåg att alla professionella riskkapitalister har en tydlig exitstrategi. De investerar med målet att sälja sin andel vidare inom en tidsram på tre till sju år. Denna exit kan ske genom att hela bolaget säljs till en industriell köpare, till en annan större fond eller genom en börsintroduktion. Som grundare måste man därför vara bekväm med att målet med resan är att bygga ett bolag som är redo för nästa ägare.